Nånting större.

Och hon tänker "jag vill aldrig vara rädd igen".
Kväll blir natt och tankarna för stora.
Det sjönk för djupt, nu har hon inget att förlora, hon säger;
 
Här ibland ruinerna, bland torra salta tårar.
Här bakom rullgardinerna och alla uteblivna vårar.
Här under askan utav sönderbrända drömmar
ska vi bygga nånting större.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0