En sorts kärlek.

I 2 dagar har jag grinat sönder till den här boken. Sorgligaste och finaste jag läst någonsin?! Får ta pausar från läsandet ibland bara för att torka tårar och snyta mig så jag kan andas.. SÅ sorgligt och fint är det! Fast egentligen är det inte fint, bara så jävla hemskt. Men Carmen! Världens underbaraste människa, kan det verkligen finnas sånna människor? Som hanterar alla situationer så man skulle vilja göra men aldrig skulle klara av?  Som kan skratta när alla andra hade gråtit och gråter för hennes skull?
Sån ska jag också bli.

Hur som, har ett gäng sidor kvar innan boken är slut, innan Carmen är slut. Avslutar gråtfesten ikväll :)
Ray Kluun - En sorts kärlek. Så jävla fin.

"Ray Kluun skrev En sorts kärlek när hans fru dog i cancer. Kvar lämnade hon honom och deras lilla dotter, ensamma. Det är en skoningslöst självutlämnande roman och det är lika bra att varna för det på en gång, det är en av de sorgligaste böcker som skrivits.

En sorts kärlek är en omtumlande roman om Sten och Carmen, det till synes perfekta storstadsparet som vräks omkull av beskedet att hon har cancer. Naket och osentimentalt skildrar Ray Kluun ett kärleksförhållande och en livshotande sjukdom.

Ärligare än så här kan det inte berättas. Hur han- den notoriskt otrogne monofoben, festprissen och fotbollsfanatikern- plötsligt tvingas att älska, på riktigt, i praktiken och in i döden. Men hur ser äkta kärlek ut? Hur ska en make vara? 

En sorts kärlek ställer alla begrepp på ända, vi vet egentligen ingenting om vad som är rätt och fel. Bara att det är så oändligt sorgligt när den man älskar måste dö."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0