Usch vad det tar emot att gå till skolan om en timme. Vill inte. Fattar inte hur det kan vara så jobbigt att gå till skolan när jag har 5 ynkliga lektioner i veckan? Hoppas inte mamma läser detta, men faktum är att jag fortfarande inte närvarat på samtliga lektioner en enda vecka. Hur illa är inte det?! Men när blev jag såhär lat egentligen? För nått år sen när man hade lektioner varje dag var minsann min närvaro nästintill hundraprocentig, men nu.. Tycker seriöst jag är riktigt duktig och förtjänar en liten present eller åtminstone en klapp på axeln för varje lektion jag varit på.  

Frågan är hur jag seriöst kan fundera på att plugga vidare, det kommer jag ju aldrig att klara! Då måste man dessutom plugga utanför lektionerna, massor.. Jag som aldrig pluggat mer än nån timme till ett prov, och då tycker jag att jag ansträngt mig och varit duktig.. 1 timme eller 2 kommer man nog inte så långt med på universitetsnivå, har jag åtminstone fått intrycket av eftersom dom som pluggar inte verkar göra nått annat än just plugga.. ? Det gör mig livrädd..

Men hursomhelst räknar jag med att det är lättare att gå till skolan när man har fler lektioner (för det blir ju liksom jobbigt att pallra sig dit för bara en lektion..) Och så står det ju lite mer på spel också; klarar man inte kurserna får man inga pengar osv.. Sen kan man ju hoppas att man tycker det man pluggar faktiskt är roligt och intressant, och att man vet att det kommer leda till nått bra och alltså blir mer motiverad.

Och snälla säg inte att jag har fel nu, för då får jag nog lägga ner de där pluggtankarna på en gång..