Åren går fort men tiden står stilla.

Asså lägger mig ner o dör.
 
På ett jävla år; Filipstad - Linköping - Filipstad igen - sambo i Västerås - ensam i Västerås. Pluggat, pluggat mer,hoppat av, varit arbetslös, blivit sambo, fått ett jobb, blivit ensam.
 
Har hänt så mycket ändå är känner jag och mår precis som för ett år sedan. Precis. samma. känsla. Och jag vill inte ha den. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0